Stenmjöl i påsen...

Det har varit fantastiskt väder i helgen! Åt till och med lunch ute i lördags (ok, vi hade ytterkläder på men ändå!)

Kaffetåren i solstrålen!

C:s lillasyster har besökt oss i helgen och vi har lagt den sista stenen vid, vad som kanske kan bli, "hönsgården". Där ligger stenarna lite mer grovt men med lite stenmjöl på det så ska det nog bli bra för människor, hundar och kanske höns.

Kno i sin vinterjacka (inhandlad på fina Pet Shop Boys i Hamburg) 

som han nu behöver då han är... snaggad...

Och grunden till vad som, kanske, kan bli hönornas tillhåll.

Springorna mellan de utlagda kalkstenarna har fyllts med stenmjöl från grinden och upp mot huset. Vi vattnade sedan lite så det skulle rinna ner och sätta sig. Sen var det dags att borsta bort det som var överflödigt. Blev inte alls dumt och var inte lika jobbigt som jag hade förväntat mig att det skulle vara. (Efter en del målning och tapetsering har jag möjligtvis blivit lite svag och... bekväm?!)

 In action. Med stenmjöl.

Hur som haver så bjöd helgen även på stenhämtning, promenad i solen, lite tennis, grillning vid sjöbodarna och en hel del film. (Kan varmt rekommendera Margin Call. Rafflande på gränsen mellan drama och thriller om finanskrisens begynnelse.)

Nu väntar en lite varmare vecka, enligt smhi, och den veckan bjuder även på besök av kära mamma, pappa och Thea och kanske även Helen! Och lite målning och byggande av köksö ska också avverkas...

Fridens gott folk

Höst och bok två i serien om Katniss Everdeen

Det är verkligen höst nu.

På fredag hotar de (smhi) med snö... fast bara lite.

Jag förbereder mig med god bok...

 ... och färg för att mota bort mörkret.

Fridens i den grå oktobermassan.

Röda faran är hemma igen!

Vår älskade bil är tillbaka hos oss igen! Vi lämnade ett varmt och soligt Öland i lördags och kom på eftermiddagen till ett spöregnigt Stockholm. Men bilen var klar och redo att följa med söderut igen.

Kno var med som vanligt.

Jag roade mig resan upp med en ny app... Det går även att spela in små filmer vilket är mycket roligt. Extra roligt blir det när man kan skicka filmerna till en kär vän, som heter Becka, och som, i sin tur, skickar likadana filmer tillbaka!

Vi passade på att våldgästa en annan Erik, som inte har en båt, med fika och sedan fara ut till bror Per med familj för delikat middag, konsert med Eric Saade och jobbig film (komedin Bröderna Karlsson som framkallade en konstant klump av ångest och pinsamhet).

Eric Saades Popular fick Melker att tappa kontrollen över sin kropp.

Eric Saade är bra.

Söndagens väderleksprognos lovade uppehåll och vädergudarna höll vad de lovade. ”Det är inte så mycket vi ska ta med oss” sa vi när vi körde ut mot Stuvsta och C:s farföräldrars lägenhet… Ett antal timmar senare började vi resan söderut med en proppfull bil och ett proppfullt släp…

Allt från en bowlingkägla till

ytterligare en kökssoffa fick följa med...

Det har blivit en del sådana här turer de senaste åren men nu får det allt vara nog för ett tag. Själv konstaterade jag än en gång att jag aldrig ska flytta från ön. Man kanske till och med ska begravas på baksidan under ett äppelträd? Som Johan Theorins karaktär Backman i en av de kusliga novellerna i På stort Alvar…

Fridens!

Trots att det står DIESEL...

Vi har nu varit utan bil i två veckor. I två veckor har bilen stått på en verkstad på Lidingö. Vi blev tvungna att lämna den där efter vår helg i huvudstaden. C sprang Lidingöloppet, jag fikade och åt hemgjord pizza och vi åt gott på Grill.

Bröderna tog sig runt...

Jag njöt av god pizza i glada vänners lag...

Hängde med Helen...

Åt grillat och drack drinkar på Resturang Grill...

Sedan fick vi åka Silverpilen hem efter två ofrivilliga semesterdagar i väntan på bilen... som ändå inte blev klar där uppe i norr…

Vi satt längst bak i bussen och kno fick ett eget säte...

Vi har har fått låna Eriks, båtmannens, bil sedan vi kom hem från Stockholm och vi fick låna den även i helgen. Då for vi till Lopperyd och träffade mamma, pappa och alla mina syskon med familjer.

Vi drog upp bryggor och båtar...

Vi hade namngivning av lille Eliam och jag tog mig igenom första versen av sången jag skulle sjunga innan jag blev alldeles för rörd… och inte kunde få fram ett pip. Men så kan det vara… Efter god middag och öppning av Eliams presenter satt vi i och pratade om ditten och datten och om hur retligt och dyrt det är att tanka fel bränsle i bilar… ”Men det kan man ju i alla fall inte göra med vår bil”, sa jag, ”för på tanklocket står det ju DIESEL så det går ju inte att missa”... Så gick kvällen och den mysiga helgen var till enda. Efter svampplockningen i den östgötska skogen for vi hem till Öland i Eriks bil igen.

Djupa samtal avklarades mellan generationerna...

Idag ringde C. Mysteriet med den felande bilen verkar vara löst. Har man sprungit ett lidingölopp är man inte kapabel att tanka… För det är då det händer… Trots att det står DIESEL på tanklocket…

På återseende!

Äntligen!

Och det rör sig inte nobelpristagaren i litteratur, Mo Yan, som presenterades idag klockan 13, utan att vi har fått in fönster i köket! Nu är det slut på kyliga vinddrag och vi kan börja elda för oss själva och inte för kråkorna!

Monstret i mörkret... Med hjälp av ficklampan i telefonen kunde vi spika i fönstret på baksidan.

Duschdraperiet plockades bort!

Tätt och vitmålat!

 

Fönstrena sitter fast med fyra sådana här spikar.

Platta och konformade på samma gång (fast det ser man ju inte här).

Efter att fönstren satts på plats kunde vi pusta ut och krypa till kojs.

 Hurra!

Tävling om tapet!

Efter vår kräftskiva för ett tag sedan så insåg jag att slaget om biblioteket var förlorat. C ville ju ha en matsal i mellanrummet och jag ville ha ett renodlat bibliotek. Är man bibliotekarie så är man! Dock insåg jag att ska man ha fest med mat och mycket vänner behöver man plats att sitta. Och vi vill ha fest med mat och mycket vänner. Så mitt bibliotek får snällt flytta på sig och istället dela rum med vardagsrummet. Gott nog.

Underbara Clara har just nu en tävling på sin blogg där man kan vinna tapeter från Mr Perswall och jag har hittat en fining som skulle passa perfekt i det som en gång skulle bli ett bibliotek men som nu blir en matsal! Soft drapings (P140105-4) heter den. Det är den randiga som ser ut lite som ränderna i ett gammalt anteckningsblock... fast av textil... Vinner jag inte ska jag banne mig ha den ändå!

Skulle passa perfekt tillsammans med timmerväggen som fond ut mot baksidan. Håll tummarna för att jag vinner!Heja mig!

På återseende!

 

Små skatter...

Höll nästan på att elda upp denna fining! C hittade den när han hämtade in ved. Den låg där bland vedklamporna och skulle just kastas in i brasan men STOPP!, sa jag. Den fick istället diskas av och i väntan på var den kan placeras så är den fin i diskstället.

Tänk att man kan hitta skatter där man minst anar det!

En annan skatt som väntade på oss när vi kom hem var en påse med bullar! Kerstin hade varit i farten igen! Vi delade dem systerligt och broderligt mellan mig, C och Erik. Båtmannen bor hos oss denna vecka och vi lånar hans bil då vår egen är strandad på en verkstad i huvudstaden... fortfarande... Suck!

Kanelbullar är gött!

Nu börjar det bli kallt på mornarna och just nu har vi bara fastspända duschdraperier i köksfönstren. Inte så isolerande... Försökte elda på i vedspisen när vi kom hem igår men det var som att elda för kråkorna, som en brukar säga. Hjälpte inte mycket. När vi lagade mat så fladdrade ångan i stekpannan runt åt alla håll av vinddraget från hålen som en gång var fönster. Kallt som attan.
Men idag! Idag ska fönstrena sättas in! Tjoho!

På återseende!

Fridens vänner!

Stenpusslet är lagt!

Pusslet är lagt! Fantastiska C har kångkat sten och små salamandrar, som han hittade under stenen, så nu är innergården färdigpusslad! Lite sand på det så det sätter sig ordentligt och we can call it a night!

Sten överallt och uppbyggnaden av den lilla muren har påbörjats.

Han är fiffig den där C. Gröna fingrar som fixar fiffiga små rabatter! Tjusigt!

Fridens!

Fönsterskrap och DIY

Det var en väldigt fin helg som passerade. Höstiga färger, hög luft och bara en liten skur. Dessutom avslutades söndagen med god middag hos goda grannar (och en snaggning av missnöjd kno).

Efter min, kanske lite väl våldsamma, fönsterskrapning i lilla matrummet tog jag mig an fönstrena i köket med lite mer finess. Med mitt nya favoritverktyg, värmepistolen, gick det som en dans!

Färgen, som blev som smör en varm dag, skrapades så lätt bort.

 

Båda fönstren i köket är nu skrapade och målade!

Nu ska bara lister på och sedan ska de spikas fast för gått!

 

Mellan skrapning och målning passade jag på att färdigställa ett skåp som jag målat lite på. Det blev ju en hel del röd färg kvar efter målningen av byrån så då tyckte jag att det likaväl kunde användas till annat. Ett litet Do It Yourself-projekt helt enkelt. Det rutiga, gamla skåpet har varit med länge och flyttat runt med mig många gånger. Det har hunnit bli lite slitet på några av rutorna och skivan har fått fula märken efter vatten och eld.

 

Maskeringstejp tejpades på noggrant.



Efter tre lager drogs tejpen försiktigt bort.

  

Färdigt med nya, skarpa rutor! Och jag är riktigt nöjd.

 

På återseende!

Fridens!